Tuesday, February 19, 2008

Kommentar av dagsläget

Dear friends,

Uppdaterar (21 feb) här med en artikel ur DN som jag tror är svaret på såna här problem. Föräldrarna måste engagera sig i sina barns skolarbete. Hur mycket? Ja, det beror på de enskilda barnen, men de allra flesta högstadiebarn är ännu inte självgående.

Eftersom flera av er gjort mig uppmärksam på den artikelserie som nu pågår i DN om den svenska lärarutbildningen, här och här, och eftersom även jag läst artiklarna så gör jag alltså det här undantaget.
Vad ska man tro?
Visst sätter artiklaran fingret på en tendens som vi sett länge, framför allt i svenska media, men säger de så mycket mer? Handlar det om enstaka fall (ja, det verkar det ju göra) eller är det så här överallt där lärare utbildas? Och har alla framtida lärare helt mist förståndet och hoppat i galen tunna?
Värst är väl den där skolledningen på lärarhögskolan, vad jag kan se.
De eventuella elever som vinner sina processer kommer ju ändå inte hålla i många dagar i klassrummen.

Jag tror alltså att media ger en jäkligt skev bild av skolan och utbildningsväsendet, men jag tror också att något måste göras åt saken. Låt Björklund försöka.

Dessutom, folk som är rättshaverister och inte egentligen klarar något normalt jobb måste ju också ta vägen nånstans. Har någon tänkt på det? Att de är samhällsekonomiskt olönsamma ska gudarna veta, men vi kommer inte bli av med alla som är just det utan att ta till väldigt drastiska metoder.

Bernur har en intressant reaktion på artikeln, och mammann skriver realistiskt om än något idealistiskt om skolan. Jag menar, om man har läst hennes inlägg tänker man att det måste finnnas något mellan 2,75 och 8, som också fungerar.
Annars tycker jag att det ylas väldigela i bloggosfären (kolla knuff.se) om samma sak.

20 comments:

Anonymous said...

Jag läste artiklarna, och mailade dig, innan jag sett hur vanvettigt mycket det skrivits om, och länkats till, det här i den svenska bloggosfären.

Att skicka ut svenskalärare som inte kan stava eller förskollärare som behöver en assistent för att kunna koncentrera sig verkar vara ett högt spel - med nästa generations framtid som insats, om man vill hårdra saken.

Det går förmodligen inte att generalisera utifrån artiklarna, men något säger de väl ändå om klimatet i Sverige?

Charlie Truck said...

Har ni sett klass 9A på svt?
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1052658

Karin S said...

Jorun,
Jo, något säger det om klimatet i Sverige, det tror jag med. Men jag tycker ändå att artiklarna är tendentiösa. Jag fattar inte att man inte kräver en normal LEDNING på en sån skola. Alla verkar bara skylla på varann, och ingen tar ansvar för den uppkomna situationen.

Charlie,
Nä, jag har inte kollat, har du? I såna fall, vad tyckte du?

Charlie Truck said...

Ja, jag tyckte det ar jättespännande, och ganska rörande.

Men angående denna diskussion så var det ett intreesant lärarkollegium där en enad lärarkår tyckte att klassen var "fantastisk" och "så duktiga" fast vad jag förstår det är en av Sveriges sämsta klasser.

Det är som om det blivit en doktrin att uppmuntran är enda vägen och då ljuger till slut tom lärarna för varandra.

Karin S said...

Charlie,
Det du säger nu tror jag gäller överallt, det vill säga att svenska lärare generellt tror att barnen BARA behöver uppmuntran.
Av alla svenska mammor (jo, det är bara mammor) jag träffat genom åren här, så har INGEN tyckt att den franska lärarkåren varit bra eller ens rättvis, då den i första hand kritiserar barnens fel och brister.

En del har till och med flyttat hem bland annat av den anledningen. "Killen blir ju helt knäckt av att bara få höra att han är en lat sopa."
"Jaha, så var gör han nu då?"
"Ja, har har kommit in på en utbildning i grafisk design i Växjö." Typ.

Och då vill man ju bara skrika: Jamen, fatta! De hade ju rätt! Killen är en lat sopa!

I och för har jag stött på ett par franska lärarexempel som gick för långt i sin press på ungarna. Men det stora fleralet klarade balansen, och kritik av det som inte är bra är ett måste för ett barns utveckling.
Man måste helt enkelt rätta felen också.

Charlie Truck said...

Vi tycker ju olika här. Jag tycker många gånger att den franska skolan är kastrerande, en dålig elev är en dålig elev och det enda botemedlet är att piska honom att jobba mer, eller så får han gå om.

Men jag håller nog inte med om att grapfisk design i Växjö är ett misslyckande heller! Skolan ska ju inte bara förbereda för högre teoretiska studer.

Däremot tjänar det ju ingen att lärarna låtsas om att elever med dåliga resultat har presterat bra.

Karin S said...

Charlie,
Jo, vi tycker olika. Fast kanske inte egentligen. Den franska inställningen till barn som inte jobbar och gör sina läxor är ju att MAN SKÄLLER UT DEM.
Nu har jag kollat på den första delen av serien och en sak är helt klar: Här skälls det inte.
Här lirkas det och frågas om varför ungarna inte kommer till lektionerna.

Å andra sidan, i slutändan är ju poängen med båda systemen att barnen ska vilja lära sig av sig själva. De måste liksom bestämma sig.
Det hela är ju klassiskt: Morot eller piska, typ.

Men sen kvarstår en massa saker i alla fall, en bra lärare i Sverige är nog, trots allt, rätt lik en bra lärare i Frankrike. Det är bara det initiala som skiljer.

Eftersom jag har ett barn som just gått från 6 till 16 av 20 i ett par ämnen (och både jag och barnet hade blivit grälat på) så vet jag att när väl ungen börjar jobba så är franska lärare lika bra på att erkänna och se skillnaden. Och då slutar de skälla.

Fast det här gäller ju överallt i det här samhället, man börjar med den berömda "kraftmätningen" - sen börjar man diskutera.

En grej som jag tyckte var bra i programmet var att man medgav att det finns något som kan kallas "kärlek" med i det hela.
Det är mitt minne av skolan, särskilt grundskolan, jag jobbade i de ämnen där jag tyckte om läraren, för lärarens skull så att säga.
Så tror jag att allt lärande fungerar (och inte då, när den där "kärleken" inte finns där).

Och det gäller ju också oberoende av land eller språk.

Vad gäller den grafiska designen i Växjö vet jag ju inte mer än det jag misstänker: Killen kunde så att säga med det franska synsättet, ha fått ut mer av sin egen kapacitet.
Å andra sidan, en grafisk design-utbildning i Växjö KAN vara en personlig seger - det håller jag helt med dig om.

Karin S said...

Eller så här, Frankrike kallas elitistiskt, man medger att systemet är funtat så.
Sverige medger inte ett dugg av det slaget, ändå finns den ju där, den svenska eliten, och det redan i grundskolan, sen kristalliseras den ut i universitet och högskolemiljön.
En svensk som gått ut läkarlinjen eller en av de tekniska högskolorna har en utbildning likvärdig med en fransos som gått ut motsvarande.
Den enda skillnaden är att man aldrig medgett att det handlar om "eliten".

Att få så många barn att nå så långt som möjligt med de egna förutsättningarna måste ju vara dealen?

Det läskiga är väl samhällsutvecklingen, fler och fler blir de som inte passar in någonstans, de som ingen vill ha. Industrijobben försvinner, jordbruket är för länge sen borta som arbetsgivare.
Kvar blir en luddig tjänste- och "kreativitets"sektor.

Jag menar de här människorna som uppenbarligen inte hade på lärarhögskolan att göra, vart ska de ta vägen då?

Charlie Truck said...

jo egentligen misstänkte jag ju att vi tyckte rätt lika!

Problemet är ju aldrig de bra lärarna, och de bra lärarna har nog alltid krav på att eleven ska göra sitt bästa, även om metodiken kan variera.

Hellre nöjd grafisk designer än olycklig science po-student och någonstans måste ju eleven själv bestämma när han utnyttjar sin potential bäst. Men visst kan det behövas påtryckningar, inte tu tal om det. Och ibland uppmuntran "men visst kan du". Själv hade jag 4,8 i snitt och syokonsulenten tyckte jag borde bli läkarsekreterare eller "något inom turism"...Budskpet var helt klart "sikta inte för högt!"

Inre exil said...

Mycket intressant diskussion ni för här nu Karin. Vi satt och såg andra avsnittet av serien igår, Astrid och jag, och vi tittade på varandra med häpnad mer än en gång. Serien utspelar sig i min barndoms kvarter i Malmö, och det gör kanske chocken särskilt stor. När läraren frågade en tjejgrupp var London låg var det ingen som kunde svara. Flickorna såg ut att vilja försvinna från jordens yta. De gömde sig bakom slöjorna. När läraren sedan bad dem leta upp Indien på kartan var det en av flickorna som febrilt sökte på Europa-kartan, och läraren förklarade efteråt att de här eleverna inte ens visste var Sverige låg i relation till omvärlden, och att de inte ens visste vad som var upp eller ner i en kartbok. Situationen är nog mycket sämre än vi vågar föreställa oss. Jag bävar för mina barnbarns skolgång om nivån ligger där.
Suck, klart slut/ Thomas

Karin S said...

Charlie,
Men antalet olyckliga sience-studenter kan säkerligen räknas på ena handens fingrar.
Grejen med eliten är OCKSÅ att den från första början får veta att den är det.
Har man kommit in på en elitskola både i Frankrike och i Sverige så hör man det banne mig dagligen, så gott som. Det är rätt speciella miljöer.

Egentligen är både loser- och elitspiraler delvis självuppfyllande.


Thomas,
Ja, det var märkligt, å andra sidan, man måste väl nästan se till helheten, inte enskilda detaljer.
Kollade andra avsnittets första halva och där framgick det ännu tydligare att baserna inte fanns.
Fast sen tror jag ju, och det är väl vad det här programmet ska visa, att alla normalbegåvade ungar egentligen kan dels komma ikapp snabbt om de har luckor, och dels kan få betyg klart över genomsnittet.

Ungarna verkar ju vakna och sympatiska, inga knivhotare där inte.

Egentligen rätt hemskt, bara man satsar på barn och lärare, har en tydlig ledning och alla strävar åt samma håll så kan man gissningsvis åstadkomma mindre underverk.
Att det inte görs oftare!

Inre exil said...

Jo, det är sant Karin men helheten består ju av detaljerna. Och när många skrämmande och kusliga detaljer avtecknas, får man också en pessimistisk bild av helheten. Att mycket kan och ska och bör göras är en sak. Men frågan jag ställer mig är hur nivellering - bland barn och vuxna - har påverkat oss alla, så att detta som kan och ska och bör göras endast blir gjort i undantagsfallen. Mina egna erfarenheter från skolans värld - som besökande författare märk väl - gör mig inte mindre pessimistisk.Denna dokusåpa i tv - producerad av förnedrings-televisions främsta företrädare på Strix - ger oss kittlande inblickar och kanske också jubelglada exempel på vad ovanliga lärare kan åstadkomma.Men jag kommer aldrig att glömma den elev som i en tv-morgonsoffa efter denna serie suckade och sa: Skönt att ha fått tillbaka sina vanliga lärare.

Inre exil said...

Slutet blev konstig, så jag ska förtydliga mig. I morgonsoffan diskuterades alltså med de elever som är med i serien, och det skulle väl inte sägas redan, men blev sagt av en av de medverkande eleverna. För mig är det ett uttalande som understryker något jag redan visste: serien visar vad som är möjligt och vad som kan göras, men den säger ingenting om vardagen av stök, bråk, mobbning, okunskap och vanlig slapphet.

Karin S said...

Thomas,
En sak slog mig i och för sig: Är det här OVANLIGT bra lärare? I såna fall är det också kusligt, för visst verkar de bra, men OVANLIGT?
Hur går det med "normalbra" lärare?
Och hur är det med stökigare barn i en klass?
Jag menar, ungefär sådär kan man väl förvänta sig att lärare är, eller?

Det enda jag har som referens är egen och mina barns skolgång. Genom min grundskola... Tja, där var väl ungefär hälften av lärarna bra, det vill säga som jag uppfattar lärarna i det här programmet. Resten var dåliga eller usla.

Och mina barn nu? Låg- och mellanstadiet - en majoritet av bra lärare. Högstadiet en knapp majoritet av bra lärare, vilket börjar bli lite för lite.
I tunga ämnen MÅSTE lärarna vara bra, annars går det inte.

Och dokusåpandet... Ja, det enda försvaret för det är väl om det leder till en genomlysande detbatt?
På "min tid" gick en teveserie som hette "Lära för livet", den var nog också full av tendenser, men den fyllde nog en viss funktion som debattunderlag.

Och nivelleringen. Ja, där håller jag bara med dig, eftersom jag har jämförelsematerial. Den verkar ha gått rätt långt.
Å andra sidan är jag ÖVERTYGAD om att man kan komma jäkligt långt, om ett helt land så att säga tar sig i kragen. Bestämmer sig för den, att man vidtar politiska åtgärder, kanske över blockgränserna så att det man bestämmer sen håller över tiden.

Nåt sånt.

Inre exil said...

Karin
bara en kort kommentar: de lärare du ser är serien är handplockade. De har meriter som "Sveriges bäste matte-lärare" och sådant.Där ligger både poängen och baksidan tycker jag.
Allt för idag. kram, Thomas

Bodil Z said...

Jag har nu inte sett den här TV-serien, men däremot har jag läst två av Zarembas artiklar. I mitt eget arbete som lärare (jag har en deltid på ett gymnasium), så kan jag säga att det jag speciellt lagt märke till, efter att ha varit borta ifrån den här världen ett knappt tiotal år, är att det knappast längre finns något mittskikt i klasserna, alltså ett gott rejält mittskikt. Toppskiktet (de som drivs av annat än de tillfälliga tendenserna) finns kvar i samma (lilla) omfång, men så gott som hela mellanskiktet har rasat ner till det som förut var bottenskiktet; detta både när det gäller arbetsinsats och faktiska resultat. I förlängningen innebär det här ett stort demokratiproblem. Den genomsnittlige medborgaren kommer att ha mindre och mindre förutsättningar att påverka samhällsutvecklingen.

En stor del av problemen i den svenska skolan har med den allmänna samhällsutvecklingen här att göra - den bleka synen på eller det flata förhållandet till kunskap och vetande, föreställningar om att ansträngning och hårt arbete är något onödigt som man helst ska försöka glida undan ifrån osv. Men det finns punkter där det ser ännu värre ut än i samhället i allmänhet och det är på landets lärarhögskolor. Den nya lärarutbildningen (även om man putsat en aning på den sedan den släpptes lös) är undermålig och behöver förändras från grunden. Första steget i den förändringen är att man totalreformer eller kanske ännu hellre stänger landets lärarhögskolor.

PS Om några dagar kommer jag hos mig att lägga in en text av en nyutexaminerad lärare.

Karin S said...

Tack Bodil,
Du bör ju faktiskt veta!
Känslan jag fick av Zarembas artiklar var att det var bra att någon faktiskt tog upp detta med KRÄNKTHETEN, som ju fö är Ordets grej! Samtidigt undrade jag hur representativ Lärarhögskolan var för hela universitetsvärlden.
Och då har du säkert svaret här, dåliga utbildningar blir olyckliga, så att säga.

Mellanskiktets ras är förmodligen som du säger förödande på sikt. En förlorad generation. Men man kan ju hoppas att en förbättring faktiskt sker?

Samtidigt, lärarhögskolan verkar ju inte vara en utbildning som drar till sig toppstudenterna direkt. Det måste man nog också få bättre ordning på.

Och slutligen, det låter spännande med de där texterna på din blogg.
SKA DU HÄNGA UT FOLK SOM INTE KAN STAVA? I såna fall måste du nog göra som Zaremba, byta namn på dem.

Bodil Z said...

Jag tror att lärarhögskolorna länge odlat en bluff- och gärna-kränkthetskultur. De har varit supereffektiva på att kväsa lärare och studenter som sett ett värde i kunskap, ansträngning och hårt målmedvetet arbete. När de nu ska handskas med bärare av tendenser de själva odlat fram och hejat på, så står de handfallna. Jag talar inte om den attackerade läraren i Zarembas tredje artikel utan om varför allt fick ske med skadestånd hit och dit och inget som helst civilkurage bland alla "åskådarna" och andra runt omkring. Det är det som är typiskt för den nuvarande svenska lärarhögskolans "kultur" och det är därför den måste reformeras bort.

PS Den nyutexaminerade lärare som kommer att skriva hos mig hör till dem som lidit av den låga bildningsnivå och allt dravel som härskar och härjar i dagens lärarutbildningar. Även om utbildningen är dålig och normalnivån på dagens lärarstudenter är låg, så finns det hela tiden undantag som blir bra lärare trots utbildningen. (En av kommentatorerna hos mig som du samtalade med mycket förr hör till den skaran.)

Karin S said...

Bodil,
Det du säger stämmer säkert. Men hur får man bort en sån "kultur"?
Om de här människorna är övertygade om att de har rätt (i det vi skulle kalla slapphet och de något annat), så kommer de ju inte ändra sig bara för att det kommer nya påbud från ovan?
Det måste ju säkert till en hel del, som du säger att man stänger skolorna, öppnar dem igen och sätter dit nya ansvariga med nya tydligare formulerade planer för vad de egentligen ska syssla med, texter som som inte kan missförstås.

Jag är helt övertygad om att man måste vara hårdhänt, och det är väl inte så lätt i dagens Sverige?
En högskola är ju inte ett företag som man kan säga går dåligt och därför måste göra nedskärningar i. (Även om man kan tycka att det borde vara så.)

Det ska faktiskt bli intressant att se hur man gör för att få rätsida på det här - om man gör något, för jag är övertygad om att du har rätt.

Ska bli kul att läsa din gästbloggare. Inte Sejfo väl?

Bodil Z said...

Nej, min gästbloggare är inte Sejfo - inte den här gången, han har ju skrivit flera texter hos mig och visst, han hör till dem som blivit bra lärare trots lärarhögskolan.

Jag vet inte riktigt vilken dag texten kommer - min gästskribent har nämligen väldigt mycket att göra som gymnasielärare - men det bör bli ganska snart.