Wednesday, February 13, 2008

Les feux d'automne

Höll verkligen på att virra bort mig totalt där ett tag. Frågan är dock ställd: Var ligger egentligen Sverige? Alla svar beaktas.

Nu tillbaka till Némirovsky (och civilsationen) och den sista i traven av hennes romaner som jag läser just nu.
Les feux d'automne, en berättelse som sträcker sig över en lång tid, börjar strax före första världskriget och redan där vill jag stanna en liten stund, för här finns något jag känner igen.
Småborgarna, småborgerligheten, här beskrivs den igen, samma småborgerlighet som jag minns från Maupassants noveller.
Två familjer står i centrum, generationerna är blandade, allt från barn och föräldrar till farföräldrar. Familjerna är vänner och tillbringar söndagarna tillsammans med enkla nöjen. Först en god lunch i den ena familjens lilla trånga matsal, mört kött, god efterrätt med grädde i. De små silverskedarna klingar mot assietterna då gästerna i tystnad äter upp det sista av den. Farmorn som gjort den är mäkta belåten.
Sedan prommenad på Champs Elysées dit man tar metron. Man hyr stolar och tittar på folk, en av damerna i sällskapet (änka) försörjer sig som modist och tecknar av de kända skådespelerskornas hattar i ett litet block.
Så dricker man varm choklad på en uteservering och tar metron tillbaka, lägger sig tidigt.

Paris.
En stad där gatorna är lugna och flickor lika säkra där som hemma i salongen, en stad där dessa småborgare bor vid trånga gator där fönstren är täckta av spetsgardiner och där det luktar matos i de trånga trapphusen.
Människorna låter sy om sina kläder. Klänningar och ytterrockar "accomoderas" fixas, för att följa modets växlingar innan de är utslitna.
Sparpengar är viktigt och de placeras på banken och i "ryska papper".
Salongen är liten också den och till kvällen ställs yngste sonens säng upp i den.
Genom kvällarna skär metrons gnisslande ljud, för den går just här ovan jord.
Och värderingarna: ärlighet, fromhet, sparsamhet och dygd.
Orden "jeune fille" som man fortfarande använder idag, får sin förklaring. En "jeune fille" är en oskyldig flicka. En "fille" tout court - är det inte.

Och så kommer då kriget och de unga männen försvinner och några kommer tillbaka och därefter är inget sig likt.
Men det kanske jag orkar berätta om en annan dag.

No comments: