heter en liten roman av en författare vid namn Marie Sizun.Den handlar om en flicka som föds i slutet av andra världskriget till följd av en relation mellan hennes franska mamma och en tysk officer.
Tysken försvinner och flickan växer upp med sin mamma som är mano-depressiv, ska det visa sig.
Historien är förskräcklig, och har många vändningar som gör den väldigt spännande. Man får en sanning presenterad som visar sig vara felaktig och så håller det på.
Mest kan berättelsen sägas vara en barndomsskildring och utvecklingsroman. Flickan är inledningsvis i ett närmast symbiotiskt förhållande med sin mamma i en liten lägenhet i centrala Paris. Så blir mamman akut sjuk och flickan omhändertas av sin gammelmoster, morföräldrarna finns där också på avstånd.
Men morföräldrarna är de som bröt kontakten med den unga mamman då hon blev gravid på det sätt hon blev. Flickan färdas mellan morföräldraras värld där mamman aldrig nämns vid namn och mammans, där morföräldrarna är djupt föraktade.
Medresenär på färden är den ensamstående gammelmostern som tar hand om flickan - och hennes mamma - när så behövs.
Pappans frånvaro och tyska identitet spelar stor roll för flickan i hennes utveckling, trots hans fysiska frånvaro. I viss mån spelar mammans små berättelser om honom en positiv roll här, och det trots det allmänna synsättet på tyskarna strax efter kriget.
Men det fantastiska i storyn är hur den här tjejen lyckas knyta djupa vänskapsband och, trots allt, bryta sig loss på ett relativt friktionsfritt sätt.
Språket är fint och välavvägt, och boken i sin helhet mycket läsvärd.
3 comments:
Kanske något för mig - om jag klarar franskan på den nivån vill säga. Å andra sidan kunde en sådan läsning kanske också vara en väg in i franskan...
Bodil,
Ja, kanske det. Jag uppfattade den inte som svår. Det enda som inledningsvis förbryllade var att den var skriven i du-form, alltså till den lilla flickan, det gjorde ett märkligt intryck, som om författaren skrev till en yngre upplaga av sig själv.
Hur stor del av materialet som egentligen är självbiografiskt (om ens något) har jag dock ingen aning om.
Själva ämnet och hur det hanteras är jag säker på att du skulle gilla.
Om du vill och har tid lånar jag gärna ut den!
Eftersom min tid är nyckfullt fullproppad vore det kanske bättre om jag skaffade den (nu eller "till sommaren") och att jag sedan kunde läsa så långsamt jag ville eller vore nödd till. Detta inte sagt av otacksamhet inför din "utlåningsvilja". Jag tycker boken verkar lova en intressant läsupplevelse.
Post a Comment