En klassisk initiationroman. Flickan uppvuxen på landet i Centralmassivet, som gått i skolan hos nunnor, precis som Ernaux för övrigt, och som får stipendium och flyttar till Paris och läser klassiska språk vid Sorbonne.
Boken är skriven av Marie-Hélène Lafon och heter alltså Les Pays, Länderna, och titeln får väl sin förklaring, det finns liksom två länder, man skulle kunna säga två tillstånd i den här kvinnans liv. Ursprunget och den hon blir i staden, med bildning och kultur i bemärkelsen förfining. Inte jordbruk.
Det är bitvis jättefint, boken börjar med hur familjen åker upp till Paris för att gå på den stora lantbruksmässan, all mat de tar med sig till vännerna de ska bo hos, allt som är främmande, nytt och glänsande.
Sen kommer nästa etapp då flickan som knappt nämnts i det första stycket tar plats och börjar på universitet. Och så träffar hon på såna där människor som kommer från den stora världen, kultiverade ut i fingerspetsarna.
Och slutligen håller hon på och pendlar, är i fyrtioårsåldern och försöker finna någon sorts jämvikt. Hela hennes liv tycks ha gått åt till det, inte mycket annat blir gjort vad det verkar, inga kärlekar, ingen familj, inga äventyr. Arbete, flit och resor fram och tillbaka. Och man förstår att de tar på krafterna.
Och bitvis är det alltså hur långtråkigt som helst med denna hyperlitterära prosa där varje skälvning liksom registreras. Och ingenting egentligen händer.
Har ett par till av samma författare, får se om de är bättre. Hej.
Wednesday, July 3, 2013
Subscribe to:
Posts (Atom)