La vie de Tchekhov

fortfarande av Irène Némirovsky, läser jag nu. Har inte kommit särskilt långt än.
Men läste förordet som var skrivet av någon som hette Jean-Jacques Bernard, och som jag förmodar är skrivet då boken första gången kom ut, 1946.
Synen på Förintelsen i vilken Némirovsky försvann var, hur ska jag säga? Färskare? Mer förbluffad och med mer avsky, en stor del av det gick liksom åt till det och inte till författarskapet eller boken. Vilket man ju i och för sig kan förstå när man ser årtalet då boken kom ut - 1946.

Och samtidigt kunde jag igårkväll på nätet hitta både Taganrog, hålan Tjeckov föddes i, på Wiki och se en bild på själva huset där han växte upp och kyrkan där han kristnades.
Och så en karta över Svarta Havet, vid vilket stan ligger.

Och nu närmar jag mig familjen som verkar ha varit en tämligen fattig familj som bodde i utkanten av stan, i det som redan viskade damm och stäpp.

Stäppen gjorde då jag lästen den, 18 år gammal, ett outplånligt intryck på mig, jag tror att det var första gången jag läste en berättelse där huvudpersonen var ett landskap och ljuset över det. Stäppen.
Och skriven för så länge sen!?

Det ska bli intessant att läsa om Tjeckov i Némirovskys tappning, mycket intressant.