Irritation

Tänkte jag skulle sticka emellan med något mer samtida och öppnade en "gammal" bok jag redan hade, Gavaldas novellsamling, J'aimerais que quelqu'un m'attends quelquepart, och som jag tror att jag tidigare läst på svenska.
Och nu blir jag lite brydd här, för jag blev mycket snart urirriterad, det kändes precis som att läsa elle. Jag fattar aldrig vad som står i elle, det är en sorts språk, det jag tror man kallar ett "language" på franska, en språklig undersfär, på svenska kanske närmast damtidningsprosa?
Hur som helst, samma fenomen i Gavaldas bok som i elle, en artikel om realitioner kan helt plötsligt börja snacka om någons "Jules" och man fattar ingenting, och så småningom begriper man att Jules betyder pojkvän/kille/sambo.
Så. Håller det på, också i Gavaldas novellsamling.
Min lilla behändiga ordbok täcker så gott som ingenting av languaget.

Egentligen måste det ju vara ursmart, man skriver för en läsekrets som redan finns där och som låter sådär. Känner själv en dam som jag inte heller förstår så bra - hon läser elle och ägnar sig åt heminredning på fritiden. Jobbar hårt med marknadsföring och har tre barn samt hemmaman. Ungefär.

Men på svenska har jag ett minne av att Gavalda var lättsam på gränsen till banal ibland, men inte så att det stod en upp i halsen, och så vill jag minnas att hon faktiskt hade rätt kul idéer, bra fantasi, helt enkelt. Vad har egentligen hänt? Är det jag eller översättningen som skapat förändringen?
Ingen aning.
Tvivlar på att jag läser klart boken.