La vie de Tchekhov III

Klar.
I sista tredjedelen glömde jag faktiskt bort att det egentligen var Némirovsky jag läser, blev helt biten av Tjechov (på hur många sätt har jag stavat det namnet nu?) och tycker att det är synd att jag inte "får" läsa honom inom ramen för projektet. Men, tanken är att jag läser dem som skriver direkt på franska. Till att börja med.
Nå, i slutet av sitt liv är T uppburen författare, men också lungsjuk författare och fortfarande verksam som läkare, något jag f ö hade undrat över tidigare, hur gick det med de där medicinstudierna egentligen?
Jodå, han fortsätter att bota sjuka och han har de fattigaste och eländigaste och sjukaste patienterna man kan tänka sig, på den ryska landsbygden.
Ts sociala patos blir här också tydligare, och hans klarsynta samhällsanalys.
I Ryssland på den här tiden fanns en sorts bild av den ryske bonden som inte alls stämde med verkligheten, bonden framställdes som av naturen god, medan han i själva verket slog hustru, barn och djur, söp som en borstbindare och var mer eller mindre hopplöst förlorad sedan generationer, präglad av fattigdom, lydnad och okunskap.
Samtidigt idealiserades alltså denna minsta beståndsdel i samhället av press och intelligensia och ett politiskt slagord var att han borde ges "frihet". T polemiserar mot det i boken Les Paysans och konstaterar att det den ryske bonden behöver är lite mer välstånd, inte frihet, men välstånd kräver politiska reformer och att de bättre bemedlade på något sätt delar med sig av sitt välstånd, och det var ingen intresserad av...
Allt detta såg förstås T under sina resor på den ryska landsbygden och genom sina läkarögon. Själva medicinaren eller naturvetaren blir också tydligare i den här delen av boken, han kallar t ex sina två hundar för Brom och Kinin och i ett dystert ögonblikd uttalar han sig om släktet kritiker: "De är i själva verket inte människor, utan en sorts mögel."

Slutligen, bara ett par år innan han dör, gifter sig T med en skådespelerska, Olga Knipper. Hon är en duktig aktris och hon slutar inte spela teater, så makarna ses inte så ofta. T bor kvar i/på(?) Yalta, för sin tuberkulos skull och hon spelar i Moskva. Breven är många och här framstår T som en föregångare bland äkta män. Han begär inte att hon ska ge upp sitt yrke där han går i sin ensamhet och hostar blod. Han skriver Körsbärsträdgården i vilken hon gör succé, och han verkar uppriktigt glädjas med henne.
Mina tankar går till Strindberg och Siri von Essen, deras, som jag minns det, rätt svåra förhållande där en av svårigheterna var att hon ville fortsätta stå på scen. Och så ville hon inte ha fler barn av den anledningen...
Tiden är ju ungefär densamma, även om vi i Ts fall är inne på de första åren av 1900-talet.
Tjekhov dör i tuberkulos fyrtio år gammal.

Och Némirovsky då? Ja, hon har skrivit en bra biografi över en landsman och själsfrände, en bok om en man som inte alls liknar dem hon själv hittar på i sitt fiktiva skrivande, men en man som hon uppenbarligen både beundrar, förstår och känner starkt för och med.
Hon har också skrivit en bok som behandlar ryskt liv och ryska förhållanden under perioden, och hon har ju på sätt och vis "facit". När hon skriver har revolutionen dragit förbi, bolsjevikerna har tagit makten och hon har flyttat ifrån Ryssland för länge sen.
Boken ger på sätt och vis en bakgrund till hennes andra böcker. Så här var det, säger hon i den. Så här såg samhället ut, så här skrev de stora författarna om det, ur detta kommer även jag och det jag skriver.
Måste hon ju nånstans ha tänkt.