Börjat läsa L'Ecume des jours av Boris Vian. Har kanske läst fyra sidor och är kluven. Fint språk, tätt, fullt av upplysningar. Men, det liksom är för mycket av vilja till generationsroman. Redan.
Ung man med litterära ambitioner lever dandyliv och är mycket originell.
När han tömt badkaret vars innehåll rinner ned hos grannen strör han grovt salt på badmattan för att det ska dra ur fukten, sen matar han mössen med solstrålar på vägen till köket där han träffar sin kock som gör en superunderlig middag.
Han har ett piano som blandar drinkar då man spelar på det, och det som spelas torde vara hypermoderna jazzbitar.
Ja, det är så långt jag kommit. Ung god vän kommer på middag.
Ska jag roa mig med att gissa?
Lite allt möjligt, mycket poesi, några snygga tjejer, lite mystiska sådär.
Paris, mer mondäna tillställningar som ska föreställa originella...
Vi får väl se. Ville bara ha det sagt. Och nej, jag har inte googlat ett dugg på boken, hela innehållet finns säkert som resumé på någon prepa-bac-sida.
Men jag prepar ingen bac.
Hej.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment