Har läst Camus Främlingen och ville mest ha det sagt. Orkar inte gå in på några detaljer men fick känslan av att Camus ville skapa en evig gåta med den här storyn och den här karaktären. Vi kommer liksom aldrig fatta.
Ibland uppstår de i verkligheten, vi fattar lika lite då.
Men gudarna ska veta att vi försöker.
Inte helt min favorit, men jag tyckte att det ändå är en sak man bör ha läst. Nu har jag gjort det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Främlingen är lite speciell för mig då det var den första "riktiga" roman jag läste på franska - när jag vågade ta steg från Petit Nicholas-stadiet. Hur som helst minns jag tydligt den härliga känslan av att förstå vad där stod - Camus skriver klart och rättframt - och ändå, precis som du skriver, liksom inte fatta. Jag har sedan dess läst Främling flera gånger, både på franska och svenska, men vet inte om jag fattar mera nu. I alla fall är det en roman jag hyser en viss hatkärlek till.
Post a Comment