Intervju med Makïne II

Jag fortsätter att plocka små bitar ur intervjun med Makïne på sidan lire.fr.

A.M. Depuis Jean-Paul Sartre la casuistique existentielle est devenue un véritable terreau pour la littérature française. Sans arrêt les personnages ont à choisir entre faire ceci ou faire cela. Il y a un côté artificiel là-dedans, car tous ces quadragénaires qui se plaignent de leur mal de vivre peuvent changer de vie. Ils rendent le noir esthétique, chérissent de petits enfers qui ressemblent à de petits jardins à la française. Moi, je m'intéresse à des époques où la fatalité vous impose des choix tranchés. Où tout est mis en danger: la vie de vos proches, votre liberté. Où l'on joue sa vie sans avoir une minute pour réfléchir.

Makïne: Sedan Jean-Paul Sartre har den existensiella (moraliska) frågeställningen blivit en riktig guldgruva för den franska litteraturen. I litteraturen måste folk hela tiden välja mellan att göra än det ena och än det andra: Det blir något rätt konstlat med det hela eftersom alla de här fyrtioåringarna som gnäller om hur svårt det är att leva egentligen kan byta liv. De gör svärtan estetisk, gullar med småhelveten som liknar små franska trädgårdar. Jag är intresserad av de epoker där fataliteten, ödet tvingar fram valen. Där allt hotas: era närmastes liv, er egen frihet. Där man lever utan att ha ett ögonblick för att tänka efter.

Det är alltså jag som hastigt översatt igen.
Och egentligen tycker jag inte att jag behöver säga så mycket mer än Makïne gör här.
Utom möjligen att den svenska litteraturen lider av samma åkomma. Fast bara ännu tydligare.
Och att Makïne förtjänar att läsas.