Tuesday, October 7, 2008

Colette, Duo

Jag fortsätter läsa Colette. Och om Colette, i den mån det finns något.
Samtidigt. Det finns ett tiotal biografier över henne, alltså seriösa biografier där den mest kända biografen är Kristeva. Av dessa tio finns ingen på mitt kvartersbibliotek. En (den av Kristeva just) på min fnac. Vill jag läsa dem allihop, och det vill jag väl i och för sig inte, men jag skulle gärna kolla på dem, så får jag masa mig iväg till ett jättebibliotek. Eller köpa osett på någon internetshop.

Hur som helst, jaghar nu läst ut Duo, historien om ett par som under några tidiga vårdagar lämnar staden och teatern och åker till egendomen på landet. Man anar enekonomisk kris i antågande, allt förfaller och förvaltaren lurar dem antagligen, och allt är bleka pastellfärger i det klara vårljuset och fantastiskt vackert.
En violett reflex på hustruns kind från ett skrivunderlägg i marokäng (det ni!) är dock inledningen på slutet.
Maken vill se den igen, den dansande skimrande fläcken och hustrun förnekar det violetta skrivunderläggets existens.
I det döljer sig, får man så småningom veta efter en förfinad psykenas kamp ett tunt brev skrivet av hustruns älskare.
Och det blir början på slutet.
Den lilla tunna boken slutar med att man förstår att mannen tar sitt liv.

Men anslaget är det typiska för Colette, något så efemärt och förtrollande som en reflex av ett skrivunderlägg blir - Ödet.

2 comments:

Anonymous said...

Jag råkar ha i min bokhylla en engelskspråkig biografi av en Herbert Lottman, "Colette - A Life". Jag får väl läsa om den åtminstone delvis så att jag kan följa diskussionen här.

Emellertid. Du skriver om framgooglade heminredningsaffärer. Nu är det så här. Det finns en svensk journalist som heter Fredrik Strage som alla gillar, utom jag. Han skrev för något år sedan en osedvanligt dum krönika om hur hemskt det var att resa och hur litet man lärde sig - varför framgick inte riktigt. Jag skrev en parodi (scrolla) på denna krönika och inledde med ett citat från Strage: "Mineralvattenbaren i Colettes källare! Detta är tryggheten." Jag trodde då att det kanske rörde sig om något slags Colettemuséum i Paris men långt senare kom jag på att det var en modebutik som mycket riktigt skryter med att man serverar "three-dozen brands of bottled water." Du kan ju gå dit om du blir törstig.

Jag antar att det var naivt att tro att en skribent på DN:s kultursida skulle intressera sig för en gammal död författare.

Karin S said...

Kära Bengt,
1. Läser du din engelska biografi så LEDER du diskussionen här.
2. Gillar inte heller särskilt Strage, eller rättare sagt, jag läser honom inte. Jag har testat någon gång men tyckte han var totalt ointressant. Sen tror jag inte att han är kulturskribent, utan på det de väl kallar "nöjet", vilket gör att han inte är ett dugg kul. Äh.
Han skriver helt enkelt om sånt jag är totalt ointresserad av, t ex mineralvatten och inredningsaffärer.

Fast det är fascinerande hur folk kan tycka att just han av alla som skriver om populärkultur skulle vara så bra. Jag ser ingen som helst skillnad på dem. Varken i stil eller ämnesval.