Un léger déplacement, hennes senaste bok samt Plage, som kom för ett par år sen.
Båda har en likartad tematik, en kvinna rycks ur sitt normala sammanhang, lämnas ensam med sig själv och sina minnen och omprövar/tingas ompröva sin historia. Den tyngst vägande av de två är den förstnämnda, här är det en fransyska i sextioårsåldern som efter att ha bott de senaste trettio åren i New York åker tillbaka till sin barndoms och ungdoms Paris då hon ärver sin pappas lägenhet.
Till konstigheterna hör att hon under de trettio åren endast rest tillbaka en gång och då för två dagar i samband med pappans begravning. Att hon inte ärvde direkt berodde på att pappan var omgift.
Liksom i La femme de l'Allemand som jag läste för några år sen tvingas här huvudpersonen att ompröva sin historia, och det grundligt. I stort sett ingenting av det hon hade levt med som sanning de senaste trettio åren visade sig vara sanning. Jobbigt.
I Plage är historien likartad men lättsammare. En ensam kvinna åker till en badort i Bretagne och väntar där på sin älskare (gift på annat håll) och skriver under tiden till honom. Också denna kvinna tar om sitt liv och förändras.
Genomgående teman är de här lite osäkra kvinnorna det är frågan om, en elak eller vansinnig mamma/styvmor och en frånvarande och/eller beundrad pappa. Språket är liksom på gränsen till veckotidning, men ändå lite vassare. Fast något sött.
Kompositionerna i det närmaste perfekta.
Återstår en bok av den här författaren just nu som jag inte läst. Får väl ta tag i det en dag.
No comments:
Post a Comment