Fråga till min bildade läsekrets.
När jag var barn så läste vi en bok högt i skolan som handlade om fångar i koncentrationslägren (tror jag) som lyckades fly genom att sätta igång ett gymnastikprogram där de varje dag drog ut en sorts plint och hoppade över den. Inuti plinten satt varje gång en kille och när han var på plats öppnade han den gång de hade börjat gräva. Jag tror att han grävde med en sked och så småningom transporterade de andra bort honom igen med jorden som han grävt upp den gången. Och så fortsatte de så, dag efter dag.
Kan mitt minne stämma och vad kan det ha varit för bok?
Ett andra mer diffust minne:
I tidningen VI gick någon berättelse också från ett koncentrationsläger. Tror att det handlade om en snubbe som kom med i lägerorkestern och det räddade förmodligen hans liv.
Tror att den här storyn gick som följetång under andra halva av sjuttiotalet, i VI som sagt.
Minns någon den och vad kan det ha varit för bok?
Har annars börjat läsa, och det är ju inte precis kul.
Framför allt framståt hela idén (Förintelsen) i all sin absurditet.
Men man blir ju förstås ledsen också.
skip to main |
skip to sidebar
anteckningar gjorda under läsningen av fransk litteratur
About Me
- Karin S
- Paris, France
- författare och arkitekt, bosatt i Paris karin[punkt]stensdotter[at]gmail.com
min andra blogg
Labels
- Angot (2)
- Appelfeld (1)
- Aubry (1)
- Beigbeder (1)
- Berr (5)
- Biografier (8)
- Bouraoui (1)
- Bredin (1)
- Camus (1)
- Castillon (1)
- colette (11)
- Cusset (1)
- Duras (2)
- Epstein (1)
- Ernaux (1)
- Gainsbourg (1)
- Gavalda (1)
- Houllebecq (7)
- Jardin (Alexandre) (1)
- Kristof (3)
- Lafon (1)
- Le Clézio (3)
- Le Nouveau Roman (2)
- Levi (3)
- Lévy (4)
- Makïne (9)
- Modiano (5)
- NDiaye (1)
- Némirovsky (24)
- Neuhoff (1)
- Norén (1)
- noveller (2)
- Oksanen (2)
- Pennac (2)
- Petersen (1)
- Ponge (1)
- Roth (3)
- Saint-André (2)
- Sarraute (2)
- Sizun (2)
- självbiografi (5)
- Stendhal (1)
- Svit (1)
- Tati (1)
- Thurman (1)
- Undantag (2)
- Vercors (1)
- Vian (1)
- Vigan (1)
- Weiss (2)
- Zweig (1)
6 comments:
Känner tyvärr inte till nån av böckerna du beskriver, men jag tänkte tipsa om boken jag just läst färdigt: http://susning.nu/Sebastian_Haffner/En_tysk_mans_historia
Det bästa jag läst om nazismen på många år. Tillsammans med Anne Franks dagbok är den en av om enda böckerna som ger en känsla för hur det faktiskt var att leva under nazismen. I Anne Franks dagbok fall ur en judes perspektiv och i "En Tysk mans historia" ur en icke-nazistisk "ariers". Den är nerskriven 1939 vilket gör att han har allt färskt i minnet, och han beskriver tiden från första världskriget till efter Hitler maktövertagande.
David,
Jag har också läst den och den är som du säger en av de bästa böckerna om nazismen.
Den i kombination med Kertesz bok Mannen utan öde tyckte jag liksom "förklarade" hur hela Förintelsen kunde uppstå, från båda håll så att säga. Haffner ser ju med sin juristblick hur hela rättsstaten först monteras ned, hur sen skräcken tar överhanden och hur ett helt folk utan att själva ha bett om det tvingas med i alltsammans.
Hur man installerar pöbelvälde istället för en rättsstat helt enkelt.
Den första boken måste vara "Trähästen" av Eric Williams.
Jag hittade detta innehållsreferat:
"Fånglägret gällde för att vara rymningssäkert. Från vakttornen hade tyskarna fritt spelrum för sina strålkastare och kulsprutor. Barackerna stod på stolpar - det fanns ingen möjlighet att gräva sig ut. Flyktchanserna verkade obefintliga. Så kom en av fångarna att tänka på sagan om den trojanska hästen. Det gav upphov till en halsbrytande plan, som kanske kunde lyckas just därför att den var så vansinnig. Trähästen är en av de mest fantastiska flyktskildringarna genom tiderna. En otrolig men sann berättelse om hjältemod, kamratskap och kamp mot orimliga odds."
Tack Lennart!
Visst är det den! Den var fantastiskt spännande, möjligen fanns inte all den grymhet med som jag nu läser om i Levis bok.
Tänkte faktiskt på dig när jag skrev om de här böckerna, tänkte att du skulle ha kunnat läsa Vi under sjuttiotalet. Kanske.
Ett exempel på hur man skapar sig en bild av sina bloggvänner...
Bilden är inte så fel, även om Vi kom in lite senare, på åttiotalet.
Läser Vi då och då nu också, den är lite av en kvarleva från folkhemmets goda folkrörelsesidor...
Visst är bloggvänner en alldeles speciell form av bekantskaper... pusselbitarna blir fler ju längre tiden går.
"Trähästen" kan jag ha läst som ungdomsbok, tror jag, eller som Illustrerad klassiker, kanske.
Aha, hoppsan, då kommenterade jag nyss på fel inlägg, förlåt.
Där ser man en tydlig nackdel med den här kronologiskt bakvända ordningen på bloggar.
Post a Comment