Borde nog inte skriva detta för den här gången har jag läst slarvigt, men i alla fall. Boken heter Garde tes larmes pour plus tard och är skriven av en journalist vid namn Alix de Saint-André.
Den handlar om författaren och för en tid ministern Françoise Giroud, framför allt emblematisk journalist som bland annat var med och startade veckotidningen l'Express.
Om henne har tidigare två biografier kommit ut - hon dog 2003. I den här går vännen Alix de Saint-André hårt åt de två andra biograferna, särskilt en av dem, Catherine Ockrent också hon mediakändis inom journalistiken.
Istället för den av skvaller färgade bilden tar AdSA reda på hur det verkligen förhöll sig, både med de anonyma antisemitiska breven som FG ska ha skrivit och hur det var med hennes judiska rötter. Det första förnekade hon inte, däremot det andra.
Nå, FG visar sig vara döpt under andra världskriget, eller åtminstone har hon då fått ett dopbevis, liksom hennes mamma. Möjligen döptes hon även då, men det primära var att rädda henne, liksom många andra judar i hennes situation, undan nazisterna. (Hon är född 1916.) Själv påstod hon alltid att hennes mamma konverterade i 30-årsåldern och att hon själv döptes som baby.
Så småningom kommer det fram att FG helt enkelt gjorde så här eftersom hon visste att den judiska identiteten förr eller senare alltid gjorde att man blev mördad. Om man ska sammanfatta.
Hennes egen dotter fick då hon var 18 reda på de judiska rötterna, och hennes son i sin tur tog fasta på de, bytte namn till morfaderns och övergick till aktiv judendom, blev så småningom rabbin och bildade familj och fick nio barn.
Och även om jag slarvat, för boken är pratig och skriven på Elle-franska av en journalist som samtidigt som hon inte vill vara en representant för les aristos är väldigt noga med att påpeka att hon minsann vet hur man uppför sig, så är behållningen den här storyn.
Ytterligare ett exempel på hur barnen lever i tystnad och tabu - man bara inte ställer vissa frågor - medan barnbarnsgenerationen aktivt tar ställning - för en klart uttalad judisk identitet som de alltså får söka upp själva. Lite som Alexandre Jardins bok om hans morfar (eller om det var farfar) som jag också skrivit om.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
I fjärde stycket skriver du "FA". Skall det vara "FG"? Vad ligger bakom detta överhuvudtaget?
Tack Bengt, du har rätt, jag har ändrat.
Jag var nog lite för snabb då jag skrev det hela.
Vad ligger bakom vad, menar du?
Håller i och för sig med om att min text är lite kryptisk, men din fråga är det i minst lika stor grad. ;)
Kryptisk är my middle name. Det är ett desperat försök att dölja att man inte är kapabel att fatta det man läser ;)
Du skriver: "AdSA [tar] reda på hur det verkligen förhöll sig, både med de anonyma antisemitiska breven som FG ska ha skrivit och hur det var med hennes judiska rötter. Det första förnekade hon inte, däremot det andra."
Vad är det för "antisemitiska brev" du syftar på? Och vem är det som [inte] förnekar dem, AdSA eller FG?
Hur det är med de judiska rötterna förstår jag däremot särskilt efter att ha googlat på FG.
En spännande personlighet hur som helst.
Bengt,
Du fattar alltför väl.
Jag var för slö med min text.
Så här var det: I den första biografin som byggde på intervjuer Ockrent gjorde med Giroud och som kom ut bara något år efter Gs död så skriver Ockrent skadeglatt om några anonyma brev med antisemitiskt innehåll som Giroud ska ha skrivit. Hon talar inte om vem som fått dem och som alltså skyddas av källskyddet (och som kan hala fram de här breven efter 40 år) och hon konfronterade inte Giroud med dem.
Det tycker AdSA är gement och hon luskar ut hela historien. Men det är alltså de breven jag också skriver om.
G skrev dem då hon blev övergiven av sitt livs kärlek som lämnade henne för en yngre kvinna som han skaffade en massa barn med.
Och i och för sig, Giroud förnekade nog breven, eller snarare, ingen i hennes familj visste om dem, i journalistkretsar var de kända och själv blev hon alltså inte ställd till svars.
Men hela den är historien är sådär insyltad som alla såna här historier är, politiker och journalister hör till samma "kast" i Fr. Ockrent är fö gift med (om jag minns rätt) Jacqyes Lang, också fd minister.
Och i boken dyker helt plötsligt F Mitterand upp och är besviken på något, sen försvinner han igen innan man fattar varför och den allestädes närvarande BHL är på något vis med i familjen.
Om du orkar forsta vidare i detta är jag mer än tacksam.
Annars håller jag med dig, Giroud är en fascinerande personlighet. Hennes rabbin till barnbarn bara skrattade åt de antisemitiska breven och sa att såna skrev de flesta judar...
Blev det klarare så? ;)
Post a Comment