Modiano

Har läst en andra bok av Patrick Modiano, Vestiaire de l'enfance, som jag tror kom ut i slutet av 80-talet. Trots det kändes den inte omodern eller daterad, men heller inte samtida. Den var lite lätt otidsenlig eller tidlös.
En författare befinner sig i en icke namngiven stad någonstans vid Medelhavet, eller i alla fall ett hav. Så småningom uppfattar jag staden som Tanger, en stad vars gatunamn är på spanska, engelska och franska, och förmodligen arabiska, men det får vi aldrig veta. Dock förekommer avlägset böneutrop.
Nå, författaren verkar ha bytt identitet och flyttat från Paris till den här stan. Här lever han ett anonymt och enahanda liv tillsammans med, eller snarare parallellt med andra expats.
Han har ett jobb för en mångspråkig radiostation, Radio Mundial, där han skriver en följetong om Ludvig den XVII och där han även läser upp gamla annonser ur Parispressen, om bortsprungna hundar och borttappade saker och människor.
Han stöter på en söt ung tjej som också visar sig vara från Paris, och detta väcker så småningom minnen. Och that's it.

Tematiken känns igen, en författare som av oklar anledning är trött på sig själv, flyttar och byter identitet. Bättre bok i genren är helt klart Stiller av Max Frisch, men den här var inte dålig. Dock lite tunn, det var liksom ett utsnitt, man fick inte veta varför han stack, det antyddes en bilolycka, men oklart om så var fallet. Och man fick heller inte veta hur det skulle gå.
Några minnen väcktes och det var allt.
Å andra sidan verkar det vara såhär Modiano håller på, stöter och blöter sina minnen och tiden och läser man mer får man förmodligen en fetare bild. Om man nu orkar hålla på med det. Vi får se.