Thursday, April 9, 2009

Plateforme och Interventions 2

Faktum är att jag läst Plateforme och Intervensions 2 av Michel Houllebecq här också, men jag har inte riktigt orkat skriva om dem. Fast nu gör jag det, mer som en minnesanteckning.

I centrum för Plateforme står en man som likt andra Houllebecqhjältar vi mött har ett ganska enahanda liv och som funderar mycket på sex, men som inte riktigt har någon tur därvidlag. Han är i fyrtioårsåldern och jobbar som administratör/ekonom på motsvarigheten till kulturdepartementet. Och så åker han på typ Club Med-resa till Thailand för just sexets skull, och där träffar han en tjej (i resebranschen) som är söt och snäll och som gillar sex lika mycket som han. De blir ett par och han flyttar hem till henne och tillsammans med hennes chef utarbetar de för ett annat företag i branschen (de två blir headhuntade för att de är så bra) just ett organiserat program för sexturism.
De kollar upp vilka ställen som kan bli aktuella, de jobbar på med kataloger etc som galningar och allt går bra. Det hela blir en succé.
MEN, det finns några som inte gillar de här västerländska idéerna om fri sex mot betalning - (Och man kan nog inte säga att Houllebecq problematiserar den här grejen. Sex mot betalning framställs som något för alla positivt. Tjejerna man stöter på i boken gillar sitt yrke, de lever inte i misär och man ser inte till en enda minderårig. Men ändå.) - och det är fundamentalistiska muslimer.
Inledningen till boken är egentligen viktig. Michels pappa blir mördad i sin villa i en förstad nånstans. Mördaren visar sig vara pappans unga magrebinska hemhjälps bror - som just inte gillade att systern hade ett förhållande med pappan.
Och i slutet av den här boken sker i vanlig ordning något som slår sönder den personliga lyckan för Michel fullkomligt och som dessutom slår sönder en sorts mer global frid.
Ett av de nya resmålen sprängs i luften av muslimska terrorister.
Michels tjej dör tillsammans med hundratals andra, själv överlever han förstås, dömd till en sorts liv som zombie, typ. Och här tar det slut, liksom cirkeln är sluten med den inledande scenen.

Intressant i Interventions 2 är bland annat att Houllebecq kommenterar den här boken, som dessutom kom ut bara några dagar innan 11 september 2001.
Han och hans förläggare hade väntat sig bråk, det blir ofta bråk och processer kring Houllebecqs böcker och här hade författaren namngett en massa företag i resebranschen, liksom guideböcker etc. De trodde att dessa kunde mucka. Men, det var författarens syn på islam som blev stötestenen den här gången.
De hade allihop gissat helt fel och Houllebecq var själv förvånad.
Men, och nu kanske jag ska förklara att Interventions 2 är en bok med samlade andra texter från början av 90-talet och framåt, texter som kommenterar sånt som Houllebecq tycker är intressant helt enkelt, Houllebecq vidhåller sin syn på islam och på den omöjliga samtiden där man inte längre kan säga som det är: som t ex att islam är den mest korkade religionen, dessutom, om man kollar efter så är det inte de moderata muslimerna som lever som Koranen lär, utan just fundamentalisterna.
Det är en religion som förespråkar våld och människors olika värde, säger Houllebecq.
Samtidigt tycker han att alltsammans blev fel för han blev en sorts "hjälte" i en strid som inte intresserar honom, ett uttalande som nog får ses som typiskt honom. Och som jag inte vet riktigt om man ska tro på, heller.

Annars är just Interventionerna en intressant bok om man gillar författarskapet. Houllebecq kommenterar västerlandet och västerlänningen, det finns en underbar liten betraktelse om Tysken. Tysken är en person som snabbt börjar arbeta, skriver Houllebecq. Mycket snabbare än fransosen t ex. Så snart Tysken har semester reser han till sydligare nejder, företrädesvis Spanien, där har han alla sina semestrar och när han går i pension köper han ett hus och bor där. Tysken liknar i detta sina egna gästarbetare. Tyskland är alltså ett bra välordnat land att arbeta i, men man kan inte leva och bo där, därtill är det alldeles för kallt och tråkigt.
Men han kommenterar också andra författare, litteraturens möjligheter (som han menar är stora), poesins väsen, filosofi, framtiden och egentligen alla de ämnen han redan tagit upp inom sitt författarskap plus några till.

I någon av de sista texterna menar han att han fortsättningsvis kommer skriva mer sience fiction, redan hans senaste roman är ett steg i den riktningen. Den har jag också läst, men det orkar jag inte skriva om nu.
Vet inte om det är bra eller dåligt, logiskt tycker jag däremot att det verkar. Houllebecq tillhör ju inte de här författarna som håller på och rotar i historia och minnen, inte på det sättet i alla fall. Så - det är nog vad vi kan vänta oss.

3 comments:

Charlie Truck said...

Plateforme är den enda boken av H. jag läst. Därför har det inte blivit några fler heller. Jag läste den rätt snart efter 9/11 tror jag och det antimuslimska kändes rätt osmakligt. Liksom det sexturistiga. Desstom var det i mitt minne mycket ras och klass inblandat i sexscenerna (den svarta "tjänarinnan" pa hotellet tex). Det säger säkert något viktigt om vart tid men jag hade svårt att se förbi de tydliga provokationerna mot det politiskt korrekta. Om man kan tycka att pk ibland är fånigt är motsatsen, att satsa all energi på att inte vara pk, ännu fånigare. Så minns jag boken 7 år senare.

Karin S said...

Charlie,
Tror inte att jag håller med dig riktigt här. Inget åldras så dåligt som provokationer, sägs det.
Fast jag tycker att den här boken står sig rätt bra. Helt klart är ju att man liksom får stålsätta sig eller bestämma sig för hur man ska förhålla sig till just Provokatören Houllebecq, fast jag tycker nog att han skriver om intressanta och relevanta grejer generellt.
Det jag tycker är tråkigast i hans böcker är nog klonandet av människor och den delen. Vet inte varför, men där tycker jag det blir pojkbok. Resten känner jag mer för.

Och så gillar jag uppriktigheten, och han ibland faktiskt säger sånt som är sant men som antagligen just därför så få säger.

På sätt och vis tyckte jag nog att Elementarpartiklarna var roligare, mer skruvat rolig och med beskare sanningar. Kanske ska du testa den?

fransyskan H said...

haha - mâste nog säga att jag hâller med Charlie. Plateforme är ocksâ den enda boken av H. jag orkat läsa färdigt. Mycket pga att flera talat om just uppriktigheten i hans skrivande och jag tänkte att jag mâste ompröva mina egna ögon. Uppriktighet i all ära - men samtidigt är det alltid lite misstänksamt när en uppriktig en fâr sina asiatiska prostituerade att fâ orgasmer de aldrig sett maken till förut. Lite som alla dessa manliga regissörer som mot slutet inte kan lâta bli att iscensätta sig själva (som âldringar) omringade av minst tvâ unga vackra tonârsflickor, som av en händelse blir fullkomligt förälskade i âldringen... Dvs i mina ögon en lite oärlig provokatör som liksom inte kan lâta bli att försköna sig själv/verkligheten lite, lite. Men det kanske är lite gulligt när man tänker efter, hihi.
Däremot fâr man väl säga att han iscensätter den del av samtiden han valt att iscensätta som ingen annan - sexturism, svârighet att fâ förhâllanden att hâlla när man inte längre mâste hâlla ihop pga av etikett etc. Och det är ju absolut nâgot att ge honom credit för...!
Sen fâr man väl främst välja om man orkar med att läsa vidare.