tag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post4886499500490737653..comments2023-04-11T16:30:54.159+01:00Comments on FRANSKA ROMANER: ElementarpartiklarnaKarin Shttp://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-52028947684844699542009-03-12T10:05:00.000+00:002009-03-12T10:05:00.000+00:00Absolut. Håller absolut med dig. Nu förstår jag va...Absolut. Håller absolut med dig. Nu förstår jag vad du menar!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-6867108923923111392009-03-12T07:02:00.000+00:002009-03-12T07:02:00.000+00:00Jacob,Tack, det var intressant. Särskilt gillar ja...Jacob,<BR/>Tack, det var intressant. Särskilt gillar jag referensen till Madame Bovary och vad som var så uppseendeväckande med den - liksom med Houllebecqs böcker.<BR/>Det träffar huvudet på spiken, tror jag.<BR/><BR/>Samtidigt finns det ju en svartsyn ungefär som i Candide - det börjar gå lite bättre? (Bruno hittar en snäll tjej) - ja, då MÅSTE hon bli damen utan underkropp för att sen så gott som omedelbart dö.<BR/>Där är han ju inte "realistisk" längre, den gode H, utan helt klart ute efter något annat.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-8403944762540776632009-03-11T22:18:00.000+00:002009-03-11T22:18:00.000+00:00Karin. Jag håller med dig!Vad gäller fransk tradti...Karin. Jag håller med dig!<BR/><BR/>Vad gäller fransk tradtion av sedeskildring så tänkte jag nog kanske mera på 1600-talsmoralister som t.ex. La Bruyère (som ju som du påpekar är mera sedeskildrare än i dagens mening 'moraliserande'). Men mina tankar snuddade även vid den franska realistiska 1800-talsromanen. <BR/><BR/>Det finns en i mitt tycke ganska bra analys av Elementarpartiklarna av en amerikansk romanist vid namn Jack I. Abecassis (« The Eclipse of Desire: L’Affaire Houellebecq ». MLN no 115, ss. 801-826. Baltimore : The John Hopkins University Press). <BR/><BR/>Där står bland annat:<BR/><BR/>"Houellebecq exhibits a double, ambivalent attitude toward the natural: he describes it perfectly well in the manner of hard-core materialist anthropology and, at the same time, he openly disdains nature in the manner of classical Christian anthropology" (s. 820).<BR/><BR/>"Houellebecq does to post-industrial urban desire what Flaubert did to the desire of the wide-eyed bored country house-wife. And its deflation is precisely the scandal. If desire no longer justifies being, then the last transcendental grounding of the modern individual has been pulled out from under his feet"(ss. 821-822).<BR/><BR/>"In reading Houellebecq, you know that you are in the presence of the French Augustinian variety (Arnault, Pascal, La Rochefoucauld)" (s. 822).<BR/><BR/>"I would contend that, with their latent Pauline themes, the writings of Houellebecq constitute an extended commentary on Pascal’s assertion 'Que le Moi est haïssable'. What we have here, then, is a very sophisticated grafting of the Pauline and the Pascalian anthropology onto the social and cultural fabric of late twentieth-century France" (s. 824).<BR/><BR/>Det finns förstås väldigt mycket annat att säga om Elementarpartiklarna, men jag har alltid tyckt att Abecassis fångar något här.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-40329891768146197762009-03-11T13:35:00.000+00:002009-03-11T13:35:00.000+00:00Jacob,Antar att du har rätt där, vad gäller den se...Jacob,<BR/><BR/>Antar att du har rätt där, vad gäller den sedeskildrande franska traditionen. Candide, typ?<BR/><BR/>När man frågar sig om Houllebecq är moralist (vad nu det är) så är man väl i och för sig inne på privatpersonen Houllebecqs eventuella värderingar och ståndpunkter.<BR/>Boken Elementarpartiklarna kan jag inte se som "moraliserande", H skriver oss inte saker på näsan, han ger inga pekpinnar. Så till vida är den väl en typisk roman, och inte en förlängd debattartikel. Jag kan inte heller utläsa något tydligt budskap eller någon agenda.<BR/>Han tar ett stort grepp på en rejäl bit av samhället, han förankrar sina påståenden i historiska fakta, vad det verkar, men det är klart, det faktum att han utelämnar krafter som står i opposition till hans gestalters sätt att leva gör ju ändå att han i viss mån tar ställning. <BR/><BR/>De båda bröderna är ju så gott som hela livet utlämnade åt något de inte rår över. Även då de blir vuxna och skulle kunna försöka söka sig nya och egna vägar så blir de så att säga kvar i någon sorts andlig och i viss mån fysisk misär. De får ingen hjälp på traven åt ett annat håll. <BR/><BR/>Det valet gör ju Houllebecq och där ligger väl, i såna fall, hans "moraliska" ställningstagande. Romanen blir en sorts strålkastare på fläckar av den franska (och västerländska) samhällskroppen. Andra delar förblir i mörker. <BR/><BR/>Kul fö att du gillade läsningen!Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-30500213473970183852009-03-11T13:01:00.000+00:002009-03-11T13:01:00.000+00:00Hej Karin! Väldigt intressant att läsa ditt inlägg...Hej Karin! Väldigt intressant att läsa ditt inlägg om Elementarpartiklarna. Jag anser att Houellebecq delvis skriver i en fransk sedeskildrande, moralistisk tradition, vilket kanske ej är det samma som att vara moralist i ordets alla bemärkelser iofs... I en kanske mer moralfilosofisk mening har han ju också, som du är inne på, givit uttryck för en del uppfattningar, bl a i 'Ennemis publics'.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-2677515696107512522009-03-09T21:30:00.000+00:002009-03-09T21:30:00.000+00:00David, ja, det kan man fundera på. Min slutsats är...David, <BR/>ja, det kan man fundera på. Min slutsats är väl närmast att hans tes är just det är synd om människorna.<BR/><BR/>I och för sig tror jag faktiskt att han ÄR en sorts moralist, han säger ju aldrig det där som alla andra som kritiserar dagens demokratiska och fria samhälle säger, nämligen att det trots allt är bättre nu än förr. <BR/>Och i intervjuboken med BHL som jag läste för en tid sen så lät han rätt konservativ. Men ändå sympatiskt. Men han tyckte t ex att hans egen syster som stannar hemma med sina barn istället för att jobba gör Rätt. Liksom han går in närmare på det vad man förstår rätt plågsamma förhållandet till mamman.<BR/><BR/>Jo, jag tror att han är en sorts moralist.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-86563010428230444382009-03-09T19:45:00.000+00:002009-03-09T19:45:00.000+00:00Jag brukar fundera på om Houellebecq försöker säga...Jag brukar fundera på om Houellebecq försöker säga någonting med sina böcker, och i så fall vad.<BR/><BR/>Är han moralist som visar hur illa det gått när vi övergett den gamla etiken?<BR/><BR/>Eller försöker han bara visa hur samhället och människors relationer _verkligen_ ser ut om man skalar bort alla myter och skönmålningar?<BR/><BR/>Hur som helst kan jag varmt rekommendera alla av Houellebecqs tre andra romaner, men speciellt den första, "Extension du domaine de la lutte". Där framgår nog hans budskap (om man har något) allra tydligast.Davidhttps://www.blogger.com/profile/10364186219641524599noreply@blogger.com