tag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post1646996440301496638..comments2023-04-11T16:30:54.159+01:00Comments on FRANSKA ROMANER: SkolläsningKarin Shttp://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-9605193817035952822011-04-24T20:44:41.770+01:002011-04-24T20:44:41.770+01:00Här är en recension från 2007 av Malte Perssons Po...<a href="http://www.svd.se/kultur/litteratur/poetisk-hyllning-till-en-barrskog_34299.svd" rel="nofollow">Här är en recension från 2007</a> av Malte Perssons Ponge-översättning »Tallskogshäftet«. <br /><br />Recensionen tar även upp övriga svenska översättningar av Ponge.Agnetanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-35767822108960127372011-04-21T12:33:25.468+01:002011-04-21T12:33:25.468+01:00Jojo, klart man inte helt kan bortse ifrån surreal...Jojo, klart man inte helt kan bortse ifrån surrealisterna. <br />Jag tror dessutom att de fortfarande kan funka som ingång till litteratur och konst för unga människor. Minns själv hur jag var djupt fascinerad av Dalí som gymnasist och i konsekvensens namn läste hans självbiografi, och sen fortsatte det, jag läste en hel del om surrealister och dadaister. Det moderna genombrottet är ju samtidigt intressant, det kommer man inte ifrån. <br />Så visst, försvara på du. Det är okej.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-54440778660851119242011-04-21T11:27:04.821+01:002011-04-21T11:27:04.821+01:00Jag vill ändå försvara vissa av de litterära surre...Jag vill ändå försvara vissa av de litterära surrealisterna en smula. Det var ju en hemsk rörelse, ständigt skulle olika avfällingar identifieras och stötas ut. Och just de där utstötta, bortmotade, gick sen ofta vidare och skrev intressanta böcker. Okänd i Sverige men världsberömd i en del på kretsar "på kontinenten" är Michel Leiris (1901-1990) som jag andäktigt läste för tjugofem år sen. Och Queneau som tramsade och flamsade men också påverkade folk som sen skrev fantastiska saker. Många av de bästa latinamerikanska författarna hade gett allt för att få vara en surrealist i Paris...JCBhttp://jenschristianbrandt.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-12969057156600069582011-04-21T09:14:13.204+01:002011-04-21T09:14:13.204+01:00JCB,
Fantastiskt. I och för sig föll ju hela det d...JCB,<br />Fantastiskt. I och för sig föll ju hela det där projektet i god svensk jord, jag tänker på Moderna Museets ständiga utställningar av surrealister och allt vad de nu hette, de nära förbindelserna via konsten. Ponge verkar ha varit en rätt central gestalt i detta, så kanske är det inte så förvånande som man först skulle kunna tro? Han passade in i det svenska dåvarande kulturklimatet helt enkelt.<br />Möjligen.<br /><br />Idag verkar det rätt omöjligt, dock.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-529081067663445783.post-52516161036503874752011-04-21T00:04:34.517+01:002011-04-21T00:04:34.517+01:00I Sverige var han ganska uppburen på 60-talet. Man...I Sverige var han ganska uppburen på 60-talet. Man lovprisade då hans "saklighet" och att han diktade om konkreta ting. Ett slags ingenjörspoesi. Strofer som skulle läsas av uppåtsträvande kanslister på Statistiska centralbyrån, kanske.JCBhttp://jenschristianbrandt.wordpress.com/noreply@blogger.com